April 2016

April

20160402

Låg vaken på natten i timmar på grund av en händelse under föregående dag. Lyssnade på kattugglan eller kattugglorna, för det lät som det var två, ropade och svarade, lätet kom från två olika distanser. Retar mig på att jag ej kunnat lokalisera någon. Jag har hört dem i många år nu och vet att de finns i närheten.

Somnade till slut och vaknade av att både dubbeltrast och rödhake var på G. Härligt!  

Händelsen.

Igår gav jag mig iväg på morgonen till Marbäck för att  titta efter fågel och blåsippor. Jag gick först ner till badplatsen som var så gott som tom förutom två storskarvar som satt på stenen rakt ut i  viken. Promenerade då söderut och följde strandlinjen mot näset. 

Det är en vacker stig som längre bort går uppför en bergknalle och man har då fin utsikt över viken. Den fortsätter så lite inåt vegetationen med mycket ek och stora stenar. Jag har sett tydliga spår av vildsvin längs stigen så det brukar alltid sätta igång fantasin. Vad gör jag om ett vildsvin plötsligt dyker upp? Jag vet att de är nattaktiva och skygga, men ändå. Kanske har de sitt gryt under eller emellan några stora stenar? De ser ut att finnas många sådana lämpliga ställen. Nåväl, stigen kommer fram till näset där den sen viker av mot öster. 

Väl framme vid näset sätter jag upp min tubkikare på stativet så att jag får överblick mot den södra viken framför näset.

Hör något ljud bakom mig- vänder mig om- men intet. Ser några knipor i tubkikaren och hör nu hundgnäll bakom mig. När jag vänder mig om ser jag ett hundansikte bara tiotalet meter bort. Buskar och sten gör att jag bara ser ansiktet- det liknar en gråhund. Den är alldeles stilla och jag undrar varför den inte kommer fram? Hinner bli rädd och vågar inte gå bort och titta utan väljer att slå ihop mitt stativ och bara avlägsna mig. Fegt, jag vet men jag rår inte på min hundrädsla för stora hundar. Skyndsamt hastar jag därifrån men hinner registrera små blå sippor som blygt sticker upp i mattan av gråbruna kvistar och löv på marken. Ingen hund hoppar på mig och jag hör inget när jag går därifrån.

Hemma börjar det mala i huvudet. Varför skällde inte hunden mer? Var det någon som höll i hunden? Den kommande natten gick det inte att sova och jag kom till den slutsatsen att åka tillbaka tidigt följande morgon, men nu tillsammans med Håkan. Huvudet var nu fullt av olika scenarier, det ena värre än det andra eller inget alls. 

Det blev bara ett tomt konstaterande. Väl tillbaka fanns ingenting. Man kunde inte heller se några avtryck efter ett tryckande djur. Jag kände en enorm befrielse över att inte vara skyldig till någon försummelse som kunnat orsaka lidande. 

Vi gick tillbaka till bilen och körde till Dragsmark för att klä av båten.

20160405

Harry var hos mig idag. Vi åkte till viesjön för att titta pål fåglar. Hade med en liten kikare till Harry men det är omöjligt att veta hur mycket han såg. Svanar fanns det gott om och de är ju lätta att se utan kikare på grund av sin storlek.

Harry, blivande fågelskådare

0409

Gunilla och jag åker ner till Frösakullvid hallandskusten för att återträffa cykelgruppen. Vi övernattade och hade en mycket trevlig helg med promenader och fågelskådning. Det bestämdes att årets cykelprojekt går till Kroatien men jag bestämde att inte följa med denna gång. Vi pratade också om att cykla på öland kommande år, då blir jag nog med.

Bitten i gömslet vid Trönninge ängar

Gunilla, Bitten, Annemaj, Eva

Gunilla G räcker Gunilla en hjälpande hand

Syskonen Eva o Gun njuter av havsutsikten

0412

Fågelgruppens första utflykt i år. Som jag väntat att den skulle komma igång. Vi begav oss till Getaryggen för att höra på sparvuggla. Den hörs bara vid solnedgång och soluppgång. Efter att vi stannat till på vägen och sett både tornfalk och två glador sittande i ett träd, kom vi fram till vårt planerade ställe, men först skulle vi  grilla korv och invänta solens nedgång.

Korven smakade utmärkt men någon sparvuggla hörde vi inte trots Görans lockläte.

Några av oss beslöt då att följa med Göran en bit bort där sparvugglan också hade hörts. Vi lyssnade och Göran lockade. Snart hörde vi ugglan, ganska nära. Vi blev glada och lite uppspelta. Plötsligt hörs något, som också landar i björken precis intill där vi står. Där satte sig ugglan och fast det var rätt mörkt kunde vi ändå se den ganska tydligt, ugglan var säkert nyfiken på vem som lockat.

Gissa om vi var nöjda!

Fågelkännaren tillika ledare för vår fågelgrupp, Göran

0415

Såg första svart o vit flugsnappare i vår trädgård detta år.

0416

Åsa 43 och Pernilla 45 har bägge sin födelsedag. 

Isak var här en stund och hjälpte Håkan att flytta det ena huset som skall bli garage.

0421
Kl. 0600  bilar vi hemifrån med två cyklar på bagageluckan och siktar in oss på färjan i Trelleborg som skall föra oss till Reugen.
Vi hade tur med vädret och endast lite regn på söndagen då vi åkte hem. Det är verkligen en annan upplevelse att färdas i bil än att trampa på en cykel. Några kortare cykelfärder blev det men bilen är bekväm när man vill se mycket på kort tid. Det som var mest spännande var det stora utsiktstornet vid
Prora. Där var vi två ggr.

Lite utmaningar på vägen

Tornet 40 M högt

Inuti tornet växte en bok,  runt runt vi gå

Sedan cyklade vi längs det drygt fyra km långa semesteranläggning som Hitler byggde. Där utefter en flera km lång sandstrand skulle tusentals familjer och unga män få semester till en billig penning. Huset har stått öde i många år efter att man gjort försök med att spränga bort det, detta lyckades dock aldrig. Det var spännande att se hur de nu renoverar och förvandlar detta till hotell, lägenheter, restauranger mm.

Jag gillar verkligen Reugen men cykeln är nog att föredra framför bilen då man kommer nära naturen
och får uppleva lukter, ljud samt en nära markkontakt.