2015 v46-47

V. 46-47
Idag 20/11 tog jag en promenad ner till Mogden. Noll grader och rimfrost, första i år.
Sex hägrar uppenbarade sig sittande på grova trädgrenar strax intill vattnet på Vädersholm! En ensam kannadagås stod nedanför vid strandkanten. Handkikaren var med men det hade ju varit bättre med tubkikaren.
Lite längre bort mot Hökerum simmade en grupp gräsänder och vid stengrundet kunde jag räkna till sju storskrakar och två storskarvar.
 Därifrån tog jag av mot åkervägen förbi Vings gård. Strax hör jag ett ivrigt kvittrande och tänkte att kikare inte alltid hjälper eftersom småfåglar är så kvicka till att fly. Men till min glädje stannade de kvar i buskarna och jag kunde se och höra ett gäng steglitser en bra stund.

Tidigt innan solen gick upp denna lördagsmorgon, byltade jag på mig och tog bilen ner till Mogden och  hoppades att hägrarna var kvar. Det var sju minusgrader och rimfrosten lyste upp mörkret, som snart suddades ut av en allt ljusare himmel. Så vackert och tyst men inga hägrar satt kvar i träden.

Livet för oss anpassade och välbesuttna går vidare  och hjärtebarnet Harry var hos mig en
eftermiddag i senaste veckan och då känns livet stort och varmt.

Nu sitter jag vid mitt köksbord och äter frukost samtidigt som jag läser tidningen på nätet. Då infinner sig genast obehagliga känslor. Jag blir helt förkrossad över allt som händer i världen, ondskan tar sig fruktansvärda uttryck. Terrorism, jihadism, fanatism som resulterar i slakt och enorma flyktingströmmar som heller inte EU kan komma överens om att hjälpa och rättvist fördela.

 Man känner att vår vackra planet är värd en bättre framtid både miljömässigt och för en rättvisare jord mellan oss människor. Det kan inte få vara så att en del har mer än vad vi behöver och en större del har inget. När man inte har något, inget jobb, ingen bra självkänsla, aldrig riktigt kommit in i de sociala sammanhangen, vet inte hur man skall ordna sin framtid, känner sig underordnad vad blir det för tankar av det? Jag har inget svar men en storsatsning på skolan och större inkluderande i samhället är några åtgärder som är viktiga  för alla som hamnar vid sidan av. Jorden tillhör oss alla och vi är ju alla lika värda.

Lördagen v. 47 var vi och hämtade vårt slaktade lamm på Torp och blev då också bjudna på ärtsoppa.
Den här ggn hemma hos Magnus och Madde som nu övertagit gården.
På söndagen fyllde jag fågelautomaterna med solrosfrön och hängde upp dessa. Nästan genast kom blåmes, tagoxe, domherre, entita, grönsiska och st. hackspett.

2015 v.40-45

v.40-45

10 november
Hösten är här och de flesta blad har singlat ner och lagt sig tillrätta för att berika jorden, under det att träden står nakna och fryser.
I slutet av september åkte jag till Louisiana tillsammans med Gunilla och tittade på en utställning med den japanska konstnären Yayoi Kusama. Otroligt färgstark och spännande. Det blev en härlig dag med mycket innehåll.

Första helgen i oktober kom så Hannes med familj upp och vi fick rå om dem några dagar. Det blev lite svampplockning på dagen och gemensam middag här hemma på lördagskvällen med Isak, Pernilla och Harry.

Båten har vi mastat av och rensat ur, fått hem alla madrasser och fått lagra dem uppe på Isaks vind. Det gör mycket eftersom vi har så trångt hemma.

Den 17 oktober var det invigning av den nya sträckningen på väg 40. Vi var uppe på Ängabron och deltog i invigningen av densamma. Också Mats följde med och fick se den nya vägen.

Vi har också haft en höstträff hemma hos oss med våra båtgrannar uppe i Dragsmark. Det var trevligt och det spekulerades om huruvida allvarligt grundstötningarna (3 st) med vår båt var. Bröderna Pettersson som anser sig veta var alla ev. grund finns i vattnen kring nordströmmarna var ju på båten tillsammans med Håkan vid tillfället. Vid upptagningen lär detta visa sig.

Håkan har varit inne på lasarettet igen med sina tarmbesvär. De kunde konstatera att han hade en förträngning i tarmen där den senast var kapad och ihopsydd på nytt, alla prover var bra. Man försökte tränga ut tarmen men han får antagligen upprepa detta. Livet går vidare och man kan andas ut.

Petra med familj var uppe hos Isak helgen v. 43 och vi åt alla middag tillsammans på lördagen i Ulricehamn. På söndagen samma helg åkte jag ner till Tryde för att vara med barnen några dagar på deras höstlov. På vägen ner passade jag på att köra vägen om Store mosse. Gick en kortare markerad led och tittade mig omkring. Vill absolut göra om detta till våren då det pågår mer aktivitet.
Hann med en liten tur till Fyledalen för att ev. få se någon örn, men någon fågel såg jag inte. Däremot  fick jag njuta av alla sprakande höstfärger och skönheten i denna vackra dal.

En dag åkte vi tillsammans med Petra och kusinerna till Vellingeblomman. På vägen stannade vi i Torups bokskog för fika och promenad.

Sedan åkte vi vidare för att titta på halloweenprylar på Vellingeblomman.  Det fanns hur mycket som helst att köpa och en spökgång för den som vågade, barnen uppskattade verkligen detta.

Köpte med mig en liten sak till Harry så han också skulle ha något till Halloween.

Den 31 oktober gjorde vi det sista på båten inför vintern. Isak var med och monterade ställningen och la på presenningen. Det tog en hel dag inklusive resan.

Den 5 november vaccinerade jag mig mot influensa och TBE. Exakt tjugofyra timmar efter får jag feberfrossa och mår skit, detta fortsätter med huvudvärk och dagen efter känner jag mig låg. Petra och Tuva kom hit på lördagen och vi körde till Skene för att träffa och ta ut Ragnhild på lite fika. På söndag morgon fick Håkan (och jag) kaffe på sängen av Petra, detta värmde verkligen på Fars dag.

I månaden som gått har jag prövat några nya leder och också prövat för mig nya fågelobsplatser.
Marbäcksleden och Redvägsleden bägge ca 9 km långa och för fågelobsar var jag i Ruggeboviken samt hittade och kom ända ut på Långegrund.

Marbäcksleden

                                                                Långegrund