För att inte snubbla, måste jag följa mina steg på träspången hela tiden. Jag ser inget annat. Men snart gör min älskade make ett stopp o visar mig en liten, oansenlig växt, vi böjer oss ner o iaktar Sileshåret, som är en köttätande växt!
Håkan är redan blöt om byxorna o fryser, jag är torr med mina regnbyxor. En o annan krumväxt tall pockar på vår uppmärksamhet, skulle vara fint att ha i vår trädgård? Regnet har upphört o vi sätter oss på en bänk längs spången, vi hör storspoven. En järnstolpe står mitt ute på mossen, varför står den där?
Te o kaffe med bulle känns fint o regnmolnen drar förbi, det är tyst o vi njuter av att bara vara här o nu. Sen går vi vidare o jag följer spången. - Lyft blicken, säger han o det gör jag när mina fötter återigen trampar stigen mot bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar