Stigen går runt, här och där, nästan som i en labyrint. Ekar, rönnar och hasselbuskar skuggar mina fötter, som letar sig fram mellan liljekonvaljer, smultronblom och skogsstjärnor. Svarthättans sång drilllas fram till ett par klockrena toner som vittnar om ett absolut gehör. Snart är mina fötter åter i solen och den lena värmen sprider sig uppåt i hela min kropp.
Precis läst boken "Tålamodets sten". Denna berättelse ger mig distans till mina "vardagsbekymmer" och jag inser hur fasansfullt och kärleksfulllt livet kan vara på allas vår jord, paradiset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar